Hej! Jag heter Patrik och vill ta med dig ut på cykelstigarna ovanför Jockfall norr om Överkalix i Norrbotten.

Jag ville testa ordentligt min nya fina MTB i höstens färger eftersom min gamla blivit stulen. Styrde kosan mot cykelstigarna ovanför Jockfall norr om Överkalix i Norrbotten. Jockfall ligger 39 km norr om Överkalix efter väg 392 som går längs med den vackra Kalixälven.

Jag stannade till vid Jockfall som är ett 9,5 meter högt vattenfall i Kalixälven som är en av fyra nationalälvar och en outbyggd fjällälv. Kalixälven anses ha Europas bästa laxfiske men annan fisk finns också. I Jockfall finns Jockfall Turism och Konferens som erbjuder mat, fika, stuguthyrning och har en liten butik. Jockfall är en populär destination för laxfiskare och utflyktsbesökare. Förra gången jag besökte Jockfall fick jag en karta över cykelstigarna från personalen i receptionen. När jag cyklade cykelstigarna första gången 2018 utgick jag från Jockfall men denna gången hade jag Bastukojan i sikte som startpunkt och skulle inte cykla runt med tung packning som då.

Cykelstigarna i Jockfall är byggda på 1920 eller 1930. Domänverket byggde flest cykelstigar i landet. Vissa cykelstigar anlades som en form av nödhjälpsarbete av arbetslöshetskommissionen under mellankrigsperiodens krisår på orter med hög arbetslöshet. Cykelstigarna kallades i äldre litteratur för svältsnören eftersom det ibland var hårt arbete att bygga dem och lönen räckte knappt till mat för de som byggde dem. Cykelstigarna ledde till ett transportnät så att skogsarbetarna och kronojägarna kunde cykla i skogen mellan skogskojorna och avverkningarna. Nu kunde skogsarbetarna färdas året runt och inte bara på vintern med sin utrustning.

Ett motiv till att cykelstigarna byggdes var att befolkningen kunde vara delaktiga. Cykelstigarna medförde att restiden förkortades mellan hem och arbete så att tid fanns för befolkningen att delta i kultur- och föreningsliv, kyrkobesök eller gå på dans. Myrarna för myrslåtter nåddes och tjuvjakt kunde förhindras av tjänstemännen. Varutransporter underlättades och befolkningen kunde lätt nå bärmarker vilket var ett viktigt tillskott för hushållen.

Skogskojorna har restaurerats och besitter skyltar som berättar om kojorna och skogsarbetarnas liv. Det går att bo i de flesta av skogskojorna som har varierande standard och flera av dem har ved och dass. Kypasvägskojan har ett litet länsmuseum över skogshuggarepoken och finns också som virtuellt ekomuseum. Cykelstigarna har iordningställts av det lokala turistföretaget Explore Jockfall med skyltar, spänger och röjt bort träd. I filmen berättar de om cykelstigarna och Jockfall.

Det är lite lurigt att hitta till Bastukojan eftersom den större stigen går inte där cykelstigen går i kanten av myren. Du får ta vänster, vänster och höger på den större bredare stigen för att komma till kojan.

Det fanns lite ved ute i vedbodan så jag satte igång en värmande brasa i den effektiva vedkaminen. Fanns flera stearinljus som jag tände upp och gav ett trivsamt ljus i stugan. Det blev fort varmt och skönt i den fina och mysigaste stugan i detta område. Finns också ett utedass bredvid vedbodan.

Valde denna gång att vika av mot cykelstigen mot Dirijärvi. Passerade Nymyran och tog till vänster om myren eftersom det såg svårt ut att passera över spängerna. Ser du höet som är lagt på tork i de fyrkantiga ställningarna?

Cyklade förbi byn Dirijärvi och möttes av en skällande älghund med ett elektroniskt koppel runt halsen. Fortsatte genom byn på en grusväg som sen övergick till en traktorväg och sen till fyrhjulingsspår över en myr.

Jag ville inte vända så jag bar cykeln över myren som ligger vid Paljasjärvi och klafsade över till andra sidan fast mark vid foten av Paljasvaara. Jag gick i fotspåren av Hugo Samzelius som gick på jakt i området efter sin taxeringsförättning på kronohemmanet i Dirijärvi 1890.

Vid vägkanten stötte jag på en par nutida jägare som stekte fläsk över öppen eld och undrade vem jag var.

I Turpas naturreservat finns Kanslikojan. Det finns bilväg nära cykelstigen för att nå cykelstigen via entré Turpas Naturreservat och Kanslikojan.

Cyklade sen tillbaka till bilen via grusvägen. Körde till Jockfall för en välbehövlig lunch efter en aktiv och rolig dag med vackraste vädret.

Tog sen med mig the och glass till klipporna vid vattenfallet och njöt av den mäktiga utsikten.

Detta var ett härligt cykeläventyr och jag kände mig nöjd med cyklingen och cykeln. Kommer inte cykla över myr utan spänger igen utan hålla mig på cykelstigarna. Finns många fina myrar och bitvis härlig cykling över tallhedar. Knät gjorde sig dock påmint av klafsandet i myren. Till cykelstigarna återkommer jag igen.

Läs gärna mera om mina äventyr på min blogg THE WANDERER. 

Patrik Ekman